När jag för flera år sen höll på att – bokstavligen – jobba ihjäl mig, fick jag ofta höra att jag måste lära mig att säga nej. Saken är den att jag inte har särskilt svårt att säga nej. Det har jag aldrig haft. Det gjorde att jag inte riktigt förstod vad alla snälla och välmenande människor sa till mig.
Numera förstår jag. Jag har alltid haft lätt att säga nej och jag har det fortfarande. Men om ett ”nej” ska kunna betyda något, så krävs dessutom en mottagare av ”nejet”. Det vill säga: någon eller några människor behöver kunna TA ett nej.
Det finns flera böcker skriva om konsten att säga nej. Men jag har ännu inte stött på någon bok som behandlar ämnet att kunna ta ett nej. Intressant, eller hur?
Torbjörn Åkerstedt, professor på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, menar att det i organisationer måste vara ok att säga nej, att kunna berätta att man inte orkar: ”Man måste kunna säga till sin chef: ”Nu är belastningsgraden för hög, det funkar inte längre” och cheferna måste lära sig att hantera det här.”
Äntligen en person som i klartext säger vad det handlar om: Att det inte räcker med att lära enskilda individer att säga nej, utan att det dessutom krävs mottagare (ofta chefer/ledare) som kan ta ett nej.
©Cath