I mellandagarna publicerade SvD en av de mest intressanta artiklarna på mycket länge för en person som jag; en artikel om att vi blir allt sämre på att samtala. Psykologiprofessorn Sherry Turkle, även kallad ”Techno-Freud”, har skrivit en ny bok där hon menar att vi möjligtvis står inför en empatikris. Hon baserar sin utsago på forskningsstudier som dels visar att den ständiga närvaron av telefoner gör att vi väljer att prata om ytligare saker än förut, dels att studenters empati minskat under senare tid. Hon säger bland annat:
– Ett äkta samtal är en magisk sak som händer mellan två människor. Det är i konversation med andra som vi är som mest mänskliga. Där är då vi skapar intimitet och empati. Som det ser ut i dag kommunicerar vi mer än någonsin, men vi för allt färre riktiga samtal.
Som kommunikationskonsult är jag benägen att hålla med. Det är sällan jag hamnar i ett ”äkta samtal” med någon. Då menar jag alltså ett samtal där bägge parter är här- och närvarande, uppmärksamma på varandra och på det som sägs samt – naturligtvis – utan mobiltelefoner närvarande. Jag går till och med så långt att jag påstår att begreppet ”att kommunicera” ofta används felaktigt. Att kommunicera betyder ”att göra gemensamt”. Det vi många gånger idag menar med att kommunicera är att informera, det vill säga berätta (eller sända ut) vad vi själva tycker och tänker om något. Vi är mindre intresserade av vad någon annan tycker och tänker. Det Vill vi göra något gemensamt, det vill säga kommunicera, behöver vi lägga oss vinn om att inte bara sända information utan även lyssna på mottagarnas reaktioner, tankar och känslor på det vi sänder ut. Då uppstår kommunikation. Ett gemensamt-görande.
Läs hela artikeln här.
©Cath