I tisdags (7e mars) deltog jag i ”Frihetsprenörers Summit 2017”, på Expectrum i Västerås – ett event som gjorde både in- och avtryck. Det var ett intressant och ambitiöst program med föreläsare som digitala nomaden Anna Åberg, sökoptimeringsexperten Patric Melander, motivationscoachen Yasmin Casaca, podcastaren Greger Hillman och bloggexperten Linda H Da Silva. Mellan föreläsningarna fanns gott om tid till erfarenhetsutbyte mellan deltagarna.
Arrangör var Linnea Eriksson, Online Brand Strategist och ägare av Dinomite Media. Linnea bildade för knappt ett år sen en Facebook-grupp för svenska entreprenörer för att tillsammans med likasinnade fira framgångar, få och ge råd och tips samt bli förstådd och uppmuntrad. Hon kallar det för Frihetsprenörer – för frihetstörstande entreprenörer. Enligt Linnea är en frihetsprenör en person som genom egenföretagande lever livet i frihet på sina egna villkor, med passion och glädje. Om du är entreprenör rekommenderar jag dig att gå med i gruppen. Där finns alltid någon som ger svar på frågor man ställer. Och vill man ha pepp, så får man det. En glad och uppmuntrande grupp. 🙂 Länk till gruppen
Eventets tema var ”synlighet” och det satte igång nåt i mitt huvud. Jag har arbetat med kommunikation i hela mitt yrkesliv och av och till väldigt mycket med marknadsföring. När jag började min karriär på slutet av åttiotalet var marknadsföring fortfarande något som var lite ”nytt” i Sverige. I en tid då TV-reklam och internet var i sin linda och då sociala medier inte fanns som begrepp, handlade marknadsföring till största delen om annonser, direktreklam och ”kampanjer”. Motståndet mot reklam och marknadsföring var stort. Man ville till exempel skydda barn från all påverkan. Kort sagt: förutsättningarna var helt annorlunda mot idag. Dessutom var de som arbetade med marknadsföring och reklam en ganska liten skara.
Idag är alla marknadsförare eftersom vi måste synas/marknadsföra oss på alla möjliga (och omöjliga…?) marknader. För att överhuvudtaget komma ifråga. Vi gör oss synliga för attraktiva skolor/utbildningar, vårdcentraler, tänkbara arbetsgivare, förmodade partners, tänkta köpare av våra produkter/tjänster och för presumtiva följare. Och allt däremellan. Därtill ska vi göra oss synliga för alla dessa aktörer via ett otal kanaler, till exempel vanliga brev, mail, Linkedin, hemsidor, Facebook, Instagram (och alla andra sociala medier), via annonser, utskick, kampanjer och genom att ha en attans bra hisspitch då vi träffar personer IRL.
Det blir lite mycket att hålla reda på.
De som är experter på marknadsföring i detta nya landskap av marknader, målgrupper, kanaler och aktiviteter menar att om vi bara vet vilken vår idealkund är, och anpassar vårt budskap till dem, så kommer vi att nå dem.
Jag är lite skeptisk.
När alla kämpar om att synas i ett landskap som är extremt komplext är det väldigt mycket som fladdrar omkring. Det finns oändligt mycket brus, som vi kommunikationsutövare kallar det. Hur specificerad en idealkund än är så är det fortfarande mycket som ska till för att jag ska nå fram.
Jag undrar till exempel om det verkligen är möjligt att höras när alla skriker?
Det finns ett klassiskt marknadsförings-grepp som handlar om kontrast. Det innebär att när många av ens konkurrenter gör en viss sak, så bör man göra något annat, helst det motsatta. Om du till exempel ställer ut på en mässa och merparten av mässdeltagarna har stora montrar, står du ut som mest när du har en liten monter. Om dina konkurrenter skickar ut tre nyhetsbrev i veckan, tjänar du på att skicka ut ett nyhetsbrev varannan vecka.
Och så vidare.
Våga göra nåt som andra inte gör.
Även om det innebär att du inte skriker lika högt (eller ofta) som dina konkurrenter.
Stämmer så bra!
Kom att tänka på en lärare jag hade på gymnasiet- när det blev för stökigt i klassen så sänkte han rösten och stod framme vid tavlan och viskade. Resultatet? Jo alla tystnade förstås eftersom annars hörde vi ju inget. 😉