I helgen var jag traditionsenligt på Skandinaviska Ledarhögskolans (SLH) vårevent. Det är ett årligt event fullmatat med suveräna föreläsare som alla pratar om personlig utveckling. Eftersom jag varit med i många år så brukar jag roa mig med att analysera eventuella nya ”trender” i personlig-utvecklings-branschen. I år tycker jag mig ha sett att den extrema ”jag-fixeringen” äntligen verkar ha mattats av till förmån för inställningen att personlig utveckling till stor del handlar om att ingå och fungera i sammanhang av olika slag. Det vill säga att vi människor är beroende av varandra, ja, faktiskt behöver varandra för att kunna utvecklas på det personliga planet. För vad är en utveckling av jaget värd om detta utvecklade jag inte kan fungera, relatera, samspela, kommunicera och samverka med andra människor?
Det finns hopp för branschen. Och för oss människor. Och våra relationer. 🙂
