Idag är det mer eller mindre en Sanning att ”förändring är det enda konstanta”. Det vill säga vi matas med det budskapet så till den milda grad att vi tror att det är en Sanning, nästan som en naturlag. Och ja, det finns mycket i världen som är föränderligt i ett naturlags-perspektiv; naturen förändras efter årstiderna, vi människor åldras (= förändras), dygnet har ljusa och mörka perioder, naturkatastrofer inträffar, frön gror, växer och dör. Och så vidare.
Däremot är det väldigt många förändringar som inte är av naturlags-karaktär. För inte kan en naturlag förklara att en ny VD gör en omorganisation, att ett företag inför ett nytt datasystem och/eller att en organisation flyttar sin verksamhet till ett annat land? Nej, naturligtvis inte, det är inte naturlagar som styr sådana förändringar, det är vi människor som bestämmer att de ska genomföras.
”Ja, men det är ju självklart!”, kanske du tänker nu. Tänk då ytterligare ett varv. Hur brukar förändringar liknande dessa kommuniceras? Visst är det relativt vanligt att de kommuniceras som om det skulle vara en naturlag som styr utvecklingen? Inte sällan refereras till ”naturlagarna” Ekonomin och/eller Marknaden och att det är dessa som styr vad som sker. Berättelsen, eller ”storyn”, som förmedlas är att företaget eller organisationen inte har något annat val än att genomföra den föreslagna förändringen. Det är liksom inte de själva som har bestämt att det ska ske, det är Marknaden eller Ekonomin som bestämmer.
När förändringar genomförs med hjälp av argument som dessa undrar jag ofta: Är förändringen önskvärd? Egentligen? Om den är önskvärd borde berättelsen mer handla om vad den ska leda till, varför det är bra att den genomförs och att företaget eller organisationen VILL att den ska genomföras. Att de visar att de TROR och KÄNNER för den. När hänvisning sker till Ekonomin och/eller Marknaden är det som att de avsäger sig ansvaret för förändringen. Fast de kanske till och med tror att det är ”naturlagarna” Ekonomi och Marknad som har bestämt att det ska bli en förändring?
Och kanske är det därför som företag/organisationer ibland blir så tagna på sängen när media och/eller medarbetare ifrågasätter deras beteende, det vill säga deras beslut om att genomföra förändringen?
Hur tänker du?
