Det känns nästan som att ett helt nytt år börjar nu, här i höst. Efter en vår och sommar tillsammans med Corona och dess återverkningar märks det att väldigt många människor är som ”på gång”. Allt som inte kunde göras i våras ska genomföras NU.
Jag känner i alla fall något åt det hållet.
Samtidigt behöver jag ha förståelse för det faktum att min verksamhet ( = min inkomstkälla) har förlorat ungefär sex månader och att det inneburit rätt mycket, både för mig själv och för min verksamhet.
- Inställda uppdrag
- Inga som helst förfrågningar om uppdrag
- Uteblivna inkomster
- Samma kostnader…
Samtidigt har en hel del tid kunnat användas till eftertanke och funderingar. Då jag arbetar mycket med förändringar har jag (återigen) fått uppleva hur det är att gå igenom förändringskurvan, den som alltid är mycket personlig. Ännu en gång har jag lärt mig mer om mig själv och mina reaktioner. I och med att jag vet hur förändringskurvan ser ut har jag haft ganska stor förståelse för mina reaktioner (även om jag ibland har tänkt: ”Äh, det är väl bara att sätta handen till plogen och jobba på”…) Jag har med lite milt våld kunnat förmå mig att inte ta alltför stora steg för snabbt. Eftersom jag vet att fler reaktioner antagligen kommer med tiden. Reaktioner, som kan kullkasta det jag lite panikartat tänkte göra i den första reaktionsfasen.
Och det var precis vad som hände.
Jag är ytterst tacksam för min förståelse för min egen förändringskurva. Nu är jag beredd att sätta handen till plogen och jobba hårt för både gamla och nya idéer. En stor del av detta arbete innebär planering.
Planer för utvecklingsprojekt. Lanseringsplaner. Social media-, blogg-, marknadsföringsplaner. Planer för mina kommande Mangoutbildningar. Planer för mitt sälj. Återhämtningsplaner. Plan för min fysiska och mentala träning. Resplaner. Och så vidare.
Jag gillar att planera. Det ger mig en känsla av kontroll, jag får en översikt på vad som komma skall och ser snabbt om det blir för mycket. Och tackochlov – med åren har jag lärt mig det som president Eisenhower sägs ha sagt:
”Plans are nothing, planning is essential”
Det vill säga: hur mycket planer jag än gör så vet jag att de kommer att förändras. Det är själva planerandet som är grejen, det som gör mig ”beredd” och ”på gång”. Processen att planera ( = planeringen) är den kommunikation med mig själv som gör att jag kan agera extremt flexibelt.
Något jag tror jag vi behöver kunna göra. Speciellt i Corona-tiden.
Planerar du?
