”Förändring som normaltillstånd” är en fras som ofta framställs som en sanning idag. Men vad betyder det egentligen, och varför behövs det? Är det en beskrivning av världen vi lever i – eller ett sätt att säga att vi ska vänja oss vid en ständigt föränderlig vardag? Jag ställer mig frågande till detta.
Förändring har alltid varit en del av livet. Redan de gamla grekerna visste detta – Herakleitos påminde oss om att ”Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger.” Så vad är det som gör dagens förändringar så speciella? Är de verkligen snabbare, eller har vi tappat tilliten till vår egen förmåga att hantera dem?
Jag hävdar två saker:
-
- Vi KLARAR AV att hantera vardagliga förändringar, av den enkla anledningen att det ÄR livet. Vi har gjort det genom alla tider – från stora samhällsomvälvningar till de små skiften som vardagen kräver.
- Det är kontraproduktivt att kalla allt för förändring. Vi borde reservera begreppet för verkligt genomgripande händelser, och istället prata om ”förbättringar” eller ”utveckling” (eller nåt annat) när det gäller det mindre. Det ger oss perspektiv och hjälper oss att förstå vad som verkligen är viktigt.
Vad händer om vi fortsätter att urvattna begreppet? Kommer vi då missa de förändringar som verkligen spelar roll? Kanske är det dags att reflektera och ge orden sin rättmätiga tyngd.
Vad tycker du?
