fbpx
Ett ögonblick. Hämtar sidan.....
bg

”Tack” – ett ord på upphällningen…?

”Tack” – ett ord på upphällningen…?

 

Jag tycker mig märka att ordet ”tack” används allt mer sällan. Det tycker jag är tråkigt. Jag gillar nämligen ordet, det är ett av många vardagsord som fungerar som smörjmedel i vårt kommunikationsmaskineri. Eller som Inga-Lill Grahn (postdoktor vid Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg och lektor i svenska vid Göteborgs universitet) sammanfattar sin artikel om ordet ”tack” i Språktidningens femte nummer 2018:

Det eviga tackandet i det svenska vardagslivet är alltså inte tomma fraser. Nej, när vi tackar från morgon till kväll är det stora ting som avgörs – vi orienterar oss i relation till varandra. Stora ting, men de sker i det lilla. 

Tackandet i sig är alltså inte den stora grejen utan vad som sker med relationen till den/de andra när vi tackar. Till exempel vem vi är för varandra och om vi kan räkna med varandra.

Inga-Lill Grahn anser att vi fortfarande tackar väldigt mycket i Sverige.

Jag upplever dock att vårt tackande börjar avta. När tackandet avtar uppstår inte sällan en mindre trevlig atmosfär. Tänk dig en restaurang där gästerna inte tackar för god service, en klädbutik där expediterna aldrig tackar dig för ditt besök eller en vårdcentral där vare sig personalen eller patienterna tackar varandra – hur blir det i ett längre perspektiv? Otrevligare, helt klart.

Tycker i alla fall jag.

Ett annat fenomen med detta icke-tackande är att alltfler människor har synpunkter på andras tackande och drar sig inte för att kommentera detta. De senaste åren har jag till exempel blivit ”undervisad” i att jag inte borde tacka efter att jag har hållit en föreläsning. Varför inte?, undrar jag. Svaret är att det är de som lyssnar på mig som ska tacka, inte tvärtom. Som om det ena tacket så att säga ”tar ut” det andra?

Vad hände?

Och varför? Uppfattar de som inte vill tacka att de har högre status när de inte tackar? Att de känner sig underlägsna när de tackar? Eller vad handlar det om?

Dessutom kan jag tyvärr konstatera att det är flera ”kommunikationsmaskineri-smörj-ord” som är på upphällningen, till exempel ”varsågod”, ”snälla” och ”lycka till”. 🙀

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

MENY