Det som står här nedan är ingen stor nyhet för någon, skulle jag tro.
Ändå ställer detta med kartbilder till det för oss. Ganska ofta till och med.
Mer precist är det våra sinnen som ställer till det för oss. Det du upplever är inte verkligheten, bara en kartbild av den, en kartbild skapad av dina sinnen. Det blir alltså din alldeles egna kartbild av världen, vilket betyder att din ”sanning” är endast din. Genom kommunikation kan du beskriva din kartbild och förhoppningsvis vill och kan den som lyssnar förstå och uppfatta din kartbild.
Eftersom vi alla skapar vår egen kartbild över världen blir det extra viktigt att vara tydlig i förändringssammanhang. Om du inte kan förklara din kartbild över förändringen är det näst intill omöjligt för andra att följa med dig i den. Människor reagerar när de blir utsatta för förändringar eftersom deras kartbild av världen ser annorlunda ut. Om de dessutom inte uppfattar den kartbild du vill förmedla, kommer ni antagligen att prata förbi varandra, eftersom ni pratar utifrån två, mer eller mindre olika kartbilder.
Du som förändringsledare behöver alltså hjälpa dina förändringsutsatta medarbetare att se den nya kartbilden. Det innebär bland annat att du behöver vara tydlig.
Jag möter många förändringsledare som känner att de blir FÖR tydliga när de ska vara tydliga, de känner att det blir näst intill fånigt. Eller så känner de att de förminskar dem de kommunicerar med.
Tro mig, det går knappt att vara FÖR tydlig i förändringssammanhang.
Däremot är det ypperligt lätt att vara O-tydlig.
Funderingar på det?
