Hur pass ”känd” är förändringskurvan egentligen? Och – hur många använder den i sina förändringsprojekt? På ett konkret sätt?
Min författarkollega Beatrice Arnesson och jag har insett att det finns många personer, men långt ifrån alla, som känner till förändringskurvan. Ett flertal kan redogöra för hur kurvan ser ut och vad som är utmärkande för olika faser i kurvan. Däremot är det ett försvinnande litet antal personer som använder förändringskurvan till något annat än att beskriva förändringsreaktionerna.
Därför skrev vi boken ”Mango i huvet?”
Vi vill sprida kunskap om förändringskurvan och hur man kan använda den som ett konkret utgångsverktyg för kommunikation i förändringsprocesser.
Här är kurvan:
Illustration: Cissi Hultman
X-axeln i diagrammet är en tidsaxel, som visar att förändring tar tid. Y-axeln visar hur den utåtriktade energin eller arbetsenergin, det som omsätts i produktivitet, varierar i takt med förändringens olika faser. Många förändringsarbeten misslyckas eller blir kostsamma på grund av att de berörda fastnar i blockering, motstånd eller bearbetning.
Slutsatser:
Förändringsprocesser tar tid
Förändringsreaktioner kommer
Produktiviteten kommer att variera
Vad kan man göra med den här informationen förutom att beskriva det som händer?
Vad vi gjort är att skriva en bok som berättar VAD man kan göra, kommunikativt sett, i olika faser av förändringskurvan för att hjälpa människor genom kurvan och fram till nytt fokus. Vi berättar också vad man bör undvika att göra. Viktigt att notera är alltså att olika faser i förändringskurvan kräver olika kommunikativa insatser. Det förutsätter kunskap om hur människor reagerar i de olika faserna av förändringskurvan och att man anpassar kommunikationen och agerandet efter det.
Det här låter säkert självklart. Och borde vara det.
Men i verkligheten är det inte så många förändringsprojekt som drivs med hjälp av denna kunskap.
Därför skrev vi ”Mango i huvet?”
🙂