First, recognize that all change will be met with resistance. In short, be prepared.
[Andrew Matthews]
Andrew Matthews är en australisk författare som har skrivit många självhjälpsböcker.
Han menar att när vi vill genomföra förändringar bör vi vara förberedda på att det blir reaktioner, att det är naturligt. VI människor föredrar trygghet och rutiner och reagerar mer eller mindre instinktivt på okända saker som kräver nya beteenden och / eller tankar av oss.
Observera att han avser BÅDE förändringar som du själv vill genomföra i ditt liv och förändringar som du vill genomföra eller blir utsatt för på din arbetsplats. Motståndet kan komma från kollegor, familj eller inre tvivel.
Nu ser vi allt oftare budskap om att vi måste förhålla oss till att allt är föränderligt. Och dessutom hela tiden. Exempel på sådana budskap är: ”Vi lever i ständig förändring” och ”Förändring är ett tillstånd”.
SAMTIDIGT läggs alltmer ansvar på den enskilde individen. Hen måste hantera förändringar och se till att leda sig själv genom dem. Självledarskap framhålls som nyckeln till allt.
Risken är stor att ledare därmed upplever att deras förändringsutsatta medarbetare är förändrings-O-benägna om de uppvisar motstånd i stället för att genast anamma, omfamna och bidra till förändringar som annonseras. Om självledarskap förordas från högre ort är det kanske inte så konstigt om ledarna tänker:
”Det är medarbetarnas ansvar att hantera förändringarna. De måste leda sig själva.”
Som jag ser det är det ett effektivt sätt att avsäga sig sitt eget förändringsansvar och dessutom klart och tydligt deklarera att eventuella motstånds-reaktioner får – och ska! – de förändringsutsatta medarbetarna hantera själva.
Jag är en stor anhängare av självledarskap, tror att alla skulle må bättre av mer självinsikt, självkännedom och större förståelse för sin egenmakt över sig själv och sitt liv.
Det jag vänder mig emot är att självledarskap framhålls som en självklarhet, som att alla, bara de får höra att de ska leda sig själv, klarar av att göra det. Att de som i ett trollslag har alla verktyg, redskap, tankar och förmågor som krävs för att leda sig själva genom alla de förändringar de utsätts för på sina arbetsplatser. Och – att de även förstår och gör exakt som de förändringsansvariga vill att de ska göra.
Jag anser att de som ansvarar för förändringar även har ansvar för att leda, guida och hjälpa dem de utsätter för förändringarna (= de förändringsutsatta).
Jag står alltså bakom ett tydligt ”ja” till självledarskap, men inte utan att ge de förändringsutsatta rätt förutsättningar för att kunna ta det ansvaret.
Tankar om det ?
PS. Tänk om det är så som Andrew Matthews säger: att alla förändringar möts av motståndsreaktioner. Tänk så mycket energi de förändringsutsatta då behöver lägga på att hantera sitt motstånd. Utan någon som helst hjälp från dem som utsatt dem för förändringarna. Hur mycket energi har de då kvar till att utföra sina arbetsuppgifter?
Fast, det är ju bara en tanke. DS.
