När människor reagerar starkt i förändring är det lätt att sätta en etikett på det som händer.
Besvärliga. Negativa. Tröga. Motsträviga.
Men väldigt ofta är det vi kallar motstånd något helt annat.
Det är inte sabotage.
Det är en reaktion.
Vi behöver prata mer nyktert om motstånd
För så fort ordet kommer upp händer något i rummet. Någon hamnar på ”rätt” sida och någon annan på ”fel”. Motstånd blir något som ska hanteras, dämpas eller helst försvinna så fort som möjligt.
Men människor gör inte motstånd i ett vakuum
- De reagerar på att något känns otydligt
- På att tempot är för högt
- På att förtroendet redan är skadat
- På att de inte förstår varför förändringen sker
- På att de anar konsekvenser som ingen riktigt talar klarspråk om
Och ibland reagerar de bara för att de är människor.
Det betyder inte att varje invändning är klok. Inte heller att alla reaktioner ska styra. Men det betyder att motstånd ofta är information. Det berättar att något behöver undersökas, förtydligas eller tas på större allvar.
Det är därför jag blir lite vaksam när organisationer pratar om hur de ska ”få bort motståndet”.
En bättre fråga är ofta:
Vad är det motståndet försöker berätta?
- Tystnad kan vara uppgivenhet
- Irritation kan vara rädsla
- Frågor kan vara ett försök att förstå
Och nej – det är inte samma sak som illojalitet !
När vi tolkar alla starka reaktioner som problem att trycka ned, missar vi ofta den viktigaste informationen i hela förändringsarbetet.
Motstånd är inte alltid ett hinder för förändring. Ibland är det det tydligaste tecknet på att förändringen ännu inte blivit möjlig att bära.
Vad tänker du när du hör ordet motstånd ?
