Stämmer det? Är män i 50-årsåldern mindre benägna att förändras?
Du kanske till och med blir provocerad av påståendet?
Vad säger du i så fall om den här meningen:
Akademiker är inte förändringsbenägna.
Eller:
Undersköterskor är inte förändringsbenägna.
Sanningen är förstås att vissa personer visar upp en högre förändringsbenägenhet och andra en lägre. Inget konstigt med det. Ändå etiketterar en hel del chefer och förändringsledare hela grupper som mer eller mindre förändringsbenägna. Genom alla år som jag har arbetat med förändringar har jag hört följande grupper bli etiketterade som förändrings-O-benägna:
Tonåringar, kvinnor i 60-årsåldern, akademiker, lastbilschaufförer, chefer på mellannivå, produktionstekniker, ”gröna” personer (DISC), killar i 25-årsåldern, undersköterskor.
Bland annat. I stort sett vilken grupp som helst verkar kunna bli etiketterad som förändrings-o-benägen.
Vän av ordning frågar sig förstås VARFÖR chefer och förändringsledare etiketterar hela grupper som förändrings-o-benägna. Min erfarenhet säger mig att det ofta(st) handlar om en slags bekvämlighet.
Låt mig förklara.
Förändringsarbete kan vara tufft och slitsamt. Det är nästan alltid många olika personer som påverkas av förändringar och det tar tid att nå dem alla med relevant, stöttande och framåtriktande kommunikation. Genom att deklarera att en hel grupp inte är förändringsbenägen friskriver man sig från ansvaret att försöka nå just den gruppen. Det blir helt enkelt ok att strunta i den eftersom den ju är ”obenägen till att förändras” = den går inte att förändra. Därmed blir förändringsledarens/chefens arbete lite mindre jobbigt, hen behöver ju inte lägga energi på just den gruppen.
Problemet är förstås att gruppen som etiketterats med epitetet förändrings-o-benägen nästan alltid behöver vara med i förändringen för att förändringen ska anses lyckosam. När det uppdagas att förändringen inte är speciellt lyckosam låter det inte sällan så här:
Ja, vi sa ju det! Den där gruppen är helt ofömögen att förändra sig. Det är deras fel att förändringen inte blivit lyckosam!
Och så har man hittat en legitim syndabock för misslyckandet…
Förändringsbenägenhet är en kompetens
Jag övertygad om att vi kan träna upp vår förändringsbenägenhet. Det är inte en given egenskap utan är en kompetens som kan tränas upp.
Som med all kompetensträning så krävs, ja just det – träning!
När ska de som betecknas som förändrings-o-benägna få rätt förutsättningar till att träna sin förändringskompetens? Hur ska de kunna träna om de utesluts från förändringsprocessen genom att de inte får information om den?
Tänk om! Tänk rätt!
Hjälp dem du utsätter för förändringar.
Lär dig om förändringskommunikation som gör skillnad – gå Mangoutbildningen! Läs mer här.