Igår fick jag ett brev från Tillväxtverket. Ja, ett riktigt brev, ett fysiskt alltså. Såna där som inte är så vanliga numera. Det blir alltid lite mer ”på riktigt” när det kommer saker i den fysiska postlådan, tycker jag. När jag inser att det faktiskt finns en person som plockar ihop de där sakerna, lägger dem i ett kuvert och sedan skickar det till mig. Det ger värde.
Eller så är jag bara gammaldags.
Nåväl, jag fick ett brev i alla fall. I egenskap av ambassadör för kvinnors företagande. Brevet innehöll en hel del nyttig läsning, bland annat Ambassadörspärmen (!) med flera flikar och massor av intressant information. I kuvertet fanns även en intressant bok om kvinnors entreprenörskap då och nu. Tror jag kommer sträckläsa den så fort jag sätter igång. Vilket antagligen betyder att jag inte sätter igång på en gång…
Och så har jag presenterat mig på Ambassadörernas sida på Facebook. Flera kvinnor har hälsat mig välkommen. Jag kollar in deras hemsidor och blir såååå imponerad av all denna kvinnokraft. Vi kan, vi kvinnor. Precis som män. Tillsammans med en massa duktiga män står vi för en enorm mängd företagare i Sverige. Av dessa är oerhört många små företagare, med bara sig själv eller kanske någon anställd. Ändå envisas beslutsfattare med att tala om ”småföretagare” som företag med ”trettio till fyrtio anställda”.
Vilken verklighet lever de i?
Och – vilka lagar, regler och förutsättningar skapas för småföretagande när beslutsfattarnas bild av småföretagare ser ut som den gör?
Bara en undran. ☺